Demokrati - Välj ett parti

Hej igen Frida, mitt lilla hjärtegull.

Nu behöver denna hjärna ventileras. Det är lite skrämmande ändå att mitt senaste inlägg handlade om hur jobbigt det var att aldrig orka göra roliga saker som att skriva för att jobbet och dylika vardagsproblem suger musten ur mig? Det är 2013 nu och en cool tjej jag känner sa till mig ikväll att hon tänker tatuera in "Samtiden jag hatar dig" i pannan. Och det vet både du och jag Frida, att samtiden är inte helt i linje med våra grundläggande önskemål.

Låt mig lista några saker som jag tycker är samtidens största issues (utan inbördes ordning):

- Bostadsbristen.
- Patriarkatet.
- Rasismen.
- Vinster i välfärden.
- Att man skär ner på personalgrupper som ej är lärare i skolorna, så som kuratorer och skolsköterska.
- Osäkra anställningar.
- Myter kring psykisk ohälsa.
- Åtta timmars arbetsdag.

Det var väl en rolig lista? Alltså jag kan nog komma på ännu mer men nånstans MÅSTE MAN BARA VÄLJA som det där gamla ragget sa till mig om sin nya flickvän. Och jag lovade vitt och brett på nyår att jag ska gå med i ett parti, då jag tror att politiskt engagemang är ett sätt att ändra på saker. Långsamt eller snabbt, det beror ju på vilket parti man väljer tror jag. För jag vet inte så mycket om partier. Jag fattar inte hur man väljer ett parti. Att rösta då och då (inkl EU-val och kyrkoval) är väl inte så märkvärdigt för då kan man ändra sig utan att nån behöver veta men att gå med i ett parti är en aktivitet. Min erfarenhet av föreningsliv är att det även är karaktärsdanande och att man får nya vänner, såna saker måste också vägas in tycker jag.

Så. Innan året är slut ska jag ta ett genomtänkt beslut om vilket parti jag ska vara medlem i. Jag kallar det Projekt demokrati - välj ett parti.

JAG HJÄRTA ATT ÄGA

Jag började gråta på IKEA här om dagen för att jag tänkte på att jag äger tre saker i köket jag bor i just nu. TRE. En tekanna och två tekoppar. Jag dricker de ur de där kopparna så ofta jag kan, för att påminna mig om att en dag kanske jag förhoppningsvis får bestämma själv eller tillsammans med nån vad som ska finnas i köket. Köpte dock två skärbrädor och en stekpanna på IKEA, jag räknar dessa prylar som mina nu. Lär snart känna mig som hemma i den här halva lägenheten jag är inneboende i.

Önskar mig detta mest av allt i livet:

Fast boende
Fast jobb
Fast partner

Är det för mycket begärt för en utbildad, smart, frisk  27-åring utan betalningsanmärkningar? Jag tycker inte det. Det där med partner är möjligen ingen fråga jag kan driva politiskt men de övriga två, please!!! Saknar att kunna planera ett år framåt, att slippa fundera på jobb och boende hela tiden, att kunna lägga undan saker på vinden, att ha en fototapet i sovrummet, att sätta upp mina foton på väggen, att kunna spara saker, att komma och gå som jag vill, att bjuda hem folk när jag vill, att få lön på klämdagar, att ha en chef istället för två, att kunna välja ett fackförbund som representerar min arbetsplats och inte min konsultfirma, att veta att jag kan bli gravid utan att bli arbetslös, att kunna söka boende i Stockholm för att jag vet att jag får jobba kvar här, att kunna ta lån om jag måste, att få följa med på samma utbildningar och julbord som mina fastanställda kollegor och att få öppna upp de där lådorna som står kvar i källaren hos mamma och pappa med mitt ärvda porslin.

Och när jag skriver "saknar" menar jag väl egentligen att jag saknar hur det var innan jag flyttade hemmifrån. När jag kunde borra upp saker i väggarna utan att det kändes meningslöst för att det ändå var för en så kort tidsperiod. Och fast jobb, det har jag ju faktiskt ingen aning om hur det känns. Det kanske inte är så märkvärdigt. Det kanske är orimliga krav jag ställer. Jag har ju både boende, jobb och partner just nu, om än tillfälligt och utan garantier. Det är bättre än ingenting, kan man tycka. Får skylla mig själv som ska bo i staden med världens sämsta bostadsmarknad och ha höga krav.

Går första maj till mötes med detta slagord: "varför sörja det man saknar när man kan glädjas åt det man har".

NU ÄR DET HÄR UPPE

Hej Frida minns du när vi läste media på gymnasiet och Anita gjorde en skrivövning med oss som gick ut på att vi var tvungna att skriva under 5 minuter, utan paus, utan förberedelser? Det gör jag just nu. Eller jag har egentligen ett halvårs förberedelser för jag har inte kunnat skriva nästan nånting sen jag flyttade till Stockholm. Det har liksom låst sig. En kombination av trött efter jobbet, trött på datorer efter jobbet, en oförmåga att skriva för hand och lite för mycket nya intryck för att det ska gå att sortera ut det från hjärnan till fingrarna, så att säga (med fingrarna menar jag här att jag skriver på tangentbord).

Just på grund av alla nya intryck som började ca den dagen då de ringde och sa "du får jobbet i Stockholm om du kan börja om en vecka" så känner jag också ett stort behov av att skriva ner det. Min förhoppning är lite att kunna skriva saker när vi är på vår Italienresa, vilket blir första sammanhängande ledigheten sen jag började jobba i höstas. Jag tänker mig att det blir en milstolpe, en paus för kontemplation och möjlighet att reflektera över de val jag gjort och behöver göra. Jag ser fram emot att diskutera detta med dig och de andra kloka kvinnorna som ska sällskapa oss. Jag ser även ett behov av att dokumentera det då det jag lärt mig av att jobba heltid

(eller om det är en kombination av heltidsjobb, stressiga arbetsdagar, stressig storstad, få nära vänner, boendesituationen (som kräver ett eget blogginlägg), vintervädret och att jag börjar bli gammal)

är att det är lätt att fastna i nån form av ekorrehjul där jag glömmer bort det jag egentligen tycker är viktigt. Känner därför ett stort behov av att dokumentera det jag tycker är viktigt med livet just nu så att jag kan läsa det när det behövs och då ta ställning till om det är gamla töntiga ungdomsideal som jag kan överge eller om det faktiskt är rimliga vettiga värderingar som jag egentligen vill leva enligt och därför måste se över min vardag.

Okej 5 minuter, över och ut och jag nog om det här snart för det var bra ser jag, man kan ana ett stort djup i texten ovan.

FEM SNABBA OM MÄNNISKAN

Okej ska ändå unna mig att skriva ner en grej jag tänkt mkt på. När folk tjafsar om vad som är naturligt och biologi och bah magkänslan, jag är född sån, this is me, så här har män/kvinnor/människor/barn/vita/svarta/asiater/eskimåer betett sig sen vi levde på savannen, etc. Då säger jag så här: vi har haft redskap och språk i typ 15 000 år, tryckt böcker sen 1400talet och har överlägsen makt på hela jorden tack vare denna unika möjlighet till kunskapsöverföring. Underskatta inte den mänskliga förmågan att omvärdera, lära sig och utvecklas tack vare detta sjätte sinne: språket.

FRITT MÄRKE

Jag gör av m cirka en karta frimärken i månaden. Det är roligt att skicka vykort. Har inget roligare än så att skriva. Eller jo, men allt annat handlar om banalt skitsnack, onani, pengar, hemliga aktioner och komplex och det bloggar jag bara om i huvudet. Ska nu lägga mig ner och blogga i huvudet. Jag kallar det "att tänka".